Traditionell skånsk bebyggelse

Den skånska traditionella bebyggelsen utgörs av vackra korsvirkeshus och stora möllor. Lär mer om dessa skånska landmärken nedan! Korsvirkeshus Korsvirkeshusen kom till Sverige på senmedeltiden och byggnadstekniken passade extra bra för de områden som var särskilt skogfattiga. Korsvirkestekniken var nämligen ett virkes-besparande sätt att upprätta hus och till skillnad från Småland och norra Sverige, var tillgången på skog begränsad i Skåne.

Ett förenklat sätt att förklara byggnadstekniken kan göras på följande sätt: i korsvirkeshusen är utrymmet mellan de bärande stolparna fyllda med tegel, lersten eller lerklining. Det sistnämnda innebär att utrymmet fyllts med kvistar och täckts av lera på in och ut sidan. Leran kunde även blandas med sand och hackad halm. I vissa fall fylldes utrymmet av tegel, ett material som var dyrt och inte vanligt förekommande innan 1800-talet då den industriella revolutionen satte fart på tegelindustrin. Detta skulle komma att bli början på slutet för korsvirkeshusen.

Under 1700-talet hade den svenska skogen utarmats, mycket på grund av alla gruvor och bruk. Därför presenterade Sverige under 1800-talet en rad olika virkes-besparande byggnadstekniker och material som sten och tegel började därmed konkurrera ut korsvirkeshusen. Det fanns också en brandaspekt att ta hänsyn till, då en brand i de ofta tätbebyggda städerna kunde få förödande konsekvenser. Slutligen kom korsvirkeshusen att ses som fattigmanstecken vilket gjorde att många hus fick putsade fasader eller revs för att ersättas av stenhus.

Möllan, en symbol för det skånska landskapet

Traditionell skånsk bebyggelse

Möllan, den stora kvarnen som siktas på kullar runt om i Skåne har blivit en typisk symbol för det skånska landskapet. På rikssvenska kallas den väderkvarn och namnet avslöjar dess innebörd, det är en kvarn som drivs av vind eller vatten. Väderkvarnen är historisk, den uppfanns av perserna på 600-talet e.Kr och var en av de första maskinerna som drevs utan muskelkraft. Då kvarnen är beroende av vind har den blivit vanligt förekommande på slättbygder. Förutom Skåne går det att finna möllor även på Lidköpingsslätten och på Öland. 

Den kvarntyp som är vanligast på skånska landsbygden är holländaren. Denna är byggd i sten eller trä och den övre delen av kvarnhuset är vridbart. Kvarnens huvuduppgift är att mala olika sädesslag till mjöl. Kornen mals mellan två stenar, en löpare och en liggare. Löparen roterar mot liggaren och maler vetet till mjöl, som sedan fångas upp i ett mjölkar beläget under liggaren. Kraften kommer från den roterande axeln som via kugghjul får löparen att röra sig. 

Idag finns flera föreningar som verkar för bevarandet av skånska möllor, en av dessa är Föreningen Skånska Möllor som bildades 1956. Målet är att bevara så många möllor som möjligt inför framtiden och att hålla möllaryrket levande. Är man intresserad av att besöka en mölla och se hur de fungerar håller föreningen öppet mer än 50 skånska möllor under första söndagen i juli månad. 20 av dessa är då verksamma och maler mjöl.