Ales stenar

Är Ales stenar Sveriges svar på Stonehenge? När man ser den väldiga ringen av stenar som reser sig på Österlen i Skåne så kan man tro det.

Vad är Ales Stenar egentligen? Jo, en av Sveriges största fornlämningar. Formationen är formad som ett skepp och kallas därför skeppssättning. Det finns 59 stenblock och varje block väger ungefär 5 ton. Fornlämningen är ungefär 19 meter bred och 67 meter lång. Ales stenars exakta placering är på Kåsehuvud, 32 meter över den lilla byn Kåseberga i Ystads kommun.

Ales stenar

Historia

Så vad är historien bakom denna mäktiga formation? Man tror att den uppfördes under vendeltiden, vilket är den yngre järnålderns mellersta period. Runt 1515 nämns Ales stenar i en förteckning av jordarna i Lunds stift, men namnet nämns först 1624, och då benämns den Als Stene. För att skaffa sig kunskap om fornlämningen har arkeologerna studerat gamla avbildningar av formationen. Alens stenar finns avbildad på en karta från 1684. Kartan tillhörde den svenske militären och kartografen Gerhard von Buhrman, som deltog i det skånska kriget mellan 1675-1679. Man har också hittat en detaljerad skiss av Als stenar från 1777, som är ritad av den svenske konstnären och kulturhistorikern Carl Gustav Gottfried Hilfeling. 1914 togs det första kända fotografiet av Ales stenar.

Restaurering och arkeologiska utgrävningar

Även om man inte har hittat några konkreta bevis, så tror man att Ales stenar kan ha varit en gravplats, ett sorts gravmonument över de döda, eftersom gravplatserna under järnåldern oftast hade formen av ett skepp. Vid två tillfällen, 1917 och 1956, genomgick Ales stenar omfattande restaureringar som inte vara speciellt lyckade. Båda gångerna hade stenar fallit och fornlämningen täckts av sand från sanddynerna. När man försökte få ordning på stenar som hade vällt, visste man inte riktigt var deras ursprungliga position var. Värst var 1956, då man med schaktmaskiner och bulldozrar fraktade bort jord och jämnade ut sanden på marken. Allt detta skedde utan någon närvaro av arkeologer. Under andra världskriget uppfördes dessutom en tillfällig militäranläggning för flygplan, vilket ytterligare orsakade förstörelse. Allt detta bidrog till att kunskapen om Ales stenar försämrades, genom att man t.ex. inte kunde avgöra stenarnas antal och rätta placering, vilket gjorde det svårt att avgöra fornlämningens egentliga storlek. Som tur är så tog man tag i de arkeologiska utgrävningarna under 1980-talet, vilket ha lett till en betydligt större kunskap om Ales stenars historia och dess närmiljö. Bl.a. har man gjort geologiska undersökningar av varje stenblock och även undersökningar av stenar under markytan.